Ina kom in i vårt liv som en virvelvind, vi blev fullständigt tagna på
sängen, meningen var från början att vi inte skulle ha någon mer hund.Jan-Ove, min kloke make, sa att jag skulle ångra mig blint om jag inte tog en liten tös, så efter en lång sömnlös natt ringde jag till Anneli i sista stund. Det finns väl en tik kvar, JA sa Anneli och skrattade, och så blev det.
Jag har följt hela kullen från första dagen fram till leverans, jag såg givetvis att hon var en alert liten tös. Är man van vid Kajsa som är lugn och sansad så är Ina precis tvärt emot.
Ina kom in i perioden när vi vistades på campingen och jisses vad livet lekte från morgon till kväll. När vi skulle gå ut så åkte kopplet på.
Ofta
tog Jan-Ove henne och jag frågade honom hur han orkade att gå med henne. Han sa att
det var som att fiska, bara att följa efter. Till slut så fick jag ju ta
itu med detta dragande i kopplet och det blev inga större problem med lite tips
och tricks från goda
vänner. När Ina var ca 4 mån började jag lite lätt med jaktträningens grunder, givetvis helt utan krav men alltid med en mening bakom. Jag har tagit det medvetet mycket lugnt och kommer att göra så ett bra tag till, men det har inte varit lätt att hålla fingrarna borta med en hund som bara vill, vill och vill.
Ina är mycket lättlärd med ett utmärkt minne, snabb, lyhörd och följsam. För henne finns det bara en väg, sen spelar det ingen som helst roll vad det är för hinder som står i vägen och detta älskar jag!
Hon är en genomsnäll tös som älskar livet och ger oss alla otroligt
mycket.
Som det är nu vet jag inte hur hon kommer att hålla inom jakten, men jag tror mycket
på henne. Jag har startat henne en gång inofficiellt och då fick hon ett 1:a
pris för Birgitta Staflund/W, endast 15 månader gammal.
Hon är mycket koncentrerad och störs inte av annat runt omkring, hon är
helt tyst och tar allt vilt helt spontant samt lämnar av fint i hand.
I söket är
hon mycket effektiv.
Markeringar är det enda vi inte har tränat men det skall
vi ta itu med till våren.
Tanken är att starta henne till våren eller sommaren beroende på vilka
prov vi kommer med på.
Jag har även tänkt börja med viltspår samt lite lätt med utställning så vi har lite
grann att pyssla med året som kommer.
Fortsättning
följer Ina nu 3 ½ år : När jag avslutade detta referat så hade jag inte
på börjat markerings arbetet och vatten dirigering.
Ina har nu hunnit att bli ca 3 1/2 år ung och detta och mkt annat
har vi gått igenom, när hon blev 2 år kom vi till start i Nkl för
Mats Närling i Söderköping hon
blev näst bästa hund med ett första pris. Nu var det Ökl som låg på tur
när hon blev 3 år startade vi för Birgitta Staflund/Wiberg i
Växjö med ett 2:a pris, provmässigt så fick hon ett 1:a
pris men gick bet på släp spåret och därav priset.
Nästa resa blev ett dubbelprov i Norge (Kristiansand)
2009 i Juni då var Ina 3år & 2 mån ung.
Vi
åkte iväg i ett gott sällskap, Malin med sin Mingla uppfödaren Annelis
hund Pippi, Alexandra & Jazza och hennes
kompis Tryggve.
Där tog Ina sina två ettor på raken och helt plötsligt så va man i Elit,
en otrolig resa man aldrig kommer att glömma med ett gott gäng, och att
få se Ina i tufft arbete i dagarna två, satte knappt en tass fel var
helt fantastiskt. Vi alla åkte hem med uppflyttningar i två i Elit och
Alexandra i ökl, bättre än så här kan det inte bli.
Nog
om detta, nu var vi taggade inför Elit starten som gick av stapeln i
Augusti -09 där vi fick en 0:a, kände inte igen min Ina då hon ej kunde
markera eller ta signaler, när vi kommit hem blev det till veterinären
och då hade hon åkt på Borrelia, inte helt ovanligt detta men en liten
förklaring att hon inte hängde ihop.
2010 tar vi nya tag i Eliten och hoppas detta ska gå bra.
Ett stort tack Anneli för detta härliga yrväder, utan dig ingen Ina, Flatterhaft Carolina Klyft
Tillbaka